Äntligen....

Nu kommer äntligen en uppdatering här från en lång tid tillbaka. Mycket har hänt och jag ska försöka få med det mesta men i en komprimerad form.

Jag börjar med julen, den underbaraste högtiden på året, enligt mamma! Tyvärr så fick jag fira min första jul på sjukhus, en annorlunda upplevelse som ändå blev bättre än vad familjen kunde anat, självklart inte så bra som om vi skulle varit hemma men ändå bättre än vad vi föreställde oss när de sa att vi skulle bli kvar över julen.

Det hela började med att torsdagen före jul så hade jag en väldig hosta och mamma och pappa tyckte att det lät jobbigt för mig att andas och de ringde sjukvårdsrådgivningen som tyckte att vi skulle komma in och kolla upp det för säkerhets skull. Vi begav oss till akuten på Sundsvalls sjukhus, i tron om att få med oss något slemlösande hem. Men så blev inte fallet, efter att tre läkare tittat och lyssnat på mig och efter ett antal inhalleringar med adrenalin så kom den tredje läkaren med det tråkiga beskedet att vi vill nog lägga in er. Mamma och pappa blev såklart helt chokade och väldigt oroliga, helt oförberedda på att de skulle bli inlagda på sjukhus så tror man ju såklart att det är jätteallvarligt när de vill att man ska stanna.

Mamma matar mig på akuten...
Vi fick ett rum på avdelning 44, med utsikt över avdelning 45 där vi låg när jag föddes. Under natten blev jag sämre och mamma och pappa kände att vilken tur att de åkte in, de som bara trodde det var lite hosta. Natten mellan fredag och lördag mådde jag som sämst, jag kräktes upp allt jag åt och det var riktiga kaskadkräkningar, ser mycket läskigt ut. Jag fick syrgas eftersom jag hade lite svårt att syresätta blodet själv och de satte även in dropp eftersom jag inte fick behålla någon mat. Under lördagen skickade de mig på lungröntgen eftersom de fortfarande inte hade kunnat ställa någon diagnos på mig och läkaren trodde då att det var lunginflammation. Mamma och pappa fick beskedet att de skulle tyvärr få tillbringa julen på sjukhuset. De tittade ut genom fönstret och med en klump i magen såg de 45:an där de firade midsommar och nu satt de här igen, en våning ner för att fira jul, men såklart att man får göra det bästa av situationen och det kändes ändå skönt att vara kvar på sjukhuset eftersom de har koll på mig hela tiden där.Jag blev i allafall piggare och piggare och under julafton var jag nästan på mitt gamla strålande humör. Onsdagen efter jul fick jag komma hem på permission och torsdagen blev jag utskriven, fortfarande utan diagnos.

Se bilder från julen i nästa inlägg...