Dessa ord kan jag snart spy på!!!
Tilde har nu haft en och en halv dag då hon varit OTROLIGT gnällig, skrikig och mammig och båda dagarna har det slutat med att jag till slut av ren utmattning och hjälplöshet brustit ut i gråt, vad gör man när ens barn inte är nöjt någonstans?!
När man sedan ska förklara hela situationen för någon annan som har barn eller de på BVC får man alltid höra:
- Det vänder snart ska du se...
För det första, har man inte haft det så här själv kan man ALDRIG sätta sig in i hur jobbigt det kan vara och förstå hur man känner sig de värsta stunderna. För det andra så vill man inte höra i flera månaders tid från olika håll att det vänder snart! Jag vet och förstår också att det till slut vänder men i den situationen vill man inte höra det, så snälla ni säg det inte mer och säg det inte till andra som är i denna situation för de vill garanterat inte heller höra det då!
Till råga på allt så är vår Tilde nästan alltid ganska nöjd när vi umgås med andra och är hon gnällig då så är det inte ens hälften av vad hon kan vara ibland och därför tror alla att man gnäller i onödan och att det humör hon visar upp för dem är det humör hon oftast är på. Detta medför att man får ännu mindre förståelse. Så till alla er som försöker förstå så är jag tacksam för det och jag klandrar inte er, för ni försöker bara trösta och ge råd men ibland så hjälper det tyvärr inte och just nu känns allt så jävla jobbigt.
(Men, men, det vänder nog snart...) Eller vad säger ni?! :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Anette du är inte ensam om att att brista ut i gråt över att helt enkelt vara så JÄKLA less på sin lilla söta bebis, så less att man nästan tror att man har blvit psykiskt sjuk. Till slut blir man nästan rädd för sig själv, så har jag känt det. Jag har känt så flera gånger det lovar jag. Man får känna så eftersom INGEN som inte upplevt det kan förstå, precis som du skriver. jag ringde till magnus flera gånger på en dag och bara typ skrek o grinade, helt sinnerförvirrad nästan, sa att jag inte orkarde och inte visste vad jag skulle ta mig till. Ibaldn kunde jag sitta och bara stirra ut i luften av ren trötthet och ledsamhet. Det är nästan glömt nu men jag kommer ihåg allt då jag läser ditt inlägg. Se till att få avlastning så ofta du kan Anette, det är nu du behöver de männsikor som finns runt omkring dig. Du är inte en dålig mamma om du ber om hjälp, om ngn timmer paus eller så. KRAM! Det är bra att du vågar skriva det, och utrycka hur du känner. KRAM IGEN
Barnskrik är konstruerade så att de får alla våra sinnen att reagera, det är svårt att uthärda, den naturliga reaktionen är att få barnet att sluta skrika eller gråta. När man inte lyckas med det är det en oerhörd psyskisk påfrestning. Ändå får en del föräldrar för sig att de skämmer bort barnet genom att trösta det?
Ett barn som gråter, gnäller eller skriker är förstås missnöjt, något är obehagligt. Ju bättre en förälder är på att läsa av sitt barn, desto snabbare kan man återfå ordning i barnets värld.
Tror Farfar Mats
Skicka en kommentar